Min Kamrat Erika visa va Petra Krantz skrev på sin blogg >petrakrantzlindgren.wordpress.com< :>>Vid nattningen igår kväll hamnade jag i ett oväntat, underbart och smärtsamt utvecklingssamtal med sjuåringen. Det innehöll så mycket klokskap att jag väljer att återge det oredigerat här:
Jag tyckte det va så fint skrivet å rörande åsså kom jag att tänka på
när barna va små å hur jag tänker/ tänkte då:
Att skilja på "Barnet" å "beteendet" har vare/ är viktigt för mej å barna.
Det gäller att hålla isär de två begreppen å bara gräla på negativa/ felaktiga beteendet:
>-Det där va väldigt dumt/ tanklöst/ elakt gjort, gör inte så nå mer!<
i stället för att säga: >-Va dum.../ tanklös/ elak DU är!<
Till slut vet dom att "SjälvaBarnet" älskar man alltid
å då behöver det aldrig bli svårt för dom att älska sig själva,
därmed får dom det lättare att ändra sitt beteende...